Del 1 - Igångsättning.
Måndag 27 April 08.30, Vi kom till förlossningen och fick ett rum där. Dom börja med att göra en vaginal undersökning och en ctg-kurva. Jag var då 2 cm öppen men tappen var inte riktit upplöst. Fick en tablett som upplöses i vatten, som gör att tappen ska försvinna. Sen fick vi gå iväg och göra vad vi ville. Tabletterna tas med 2 timmars mellanrum och före varje tablett så gör man en ctg-kurva för att se hur barnet mår och att det inte blir påverkat på nått dåligt sätt. Efter andra tabletten så kände jag att jag börja få mer intensiva sammandragningar (mensvärk i mage och rygg).


Klockan fem på morgonen gick slemproppen. Kl 08.30 så började vi om igen. Samma procedur som på måndan. Den här gången så fick jag dock inte lika kraftiga värkar, men värkarna var regelbundna. Fick 3 doser, innan dom bestämde sig för att ge upp för idag. Klockan var då 15.00. Då fick Kasper nog och fråga vad de var för mening att ge upp så tidigt när vi skulle bli igångsatta pga min diabetes och att jag inte skulle behöva gå över så länge! Han sa oxå att man ger ju inte upp kl tre på andra jobb bara för man inte orkar göra mer när vi själv vill fortsätta.
Till svar fick han då.
- Det där får du ta upp med landstinget.
- Det är absolut inte menat personligen mot dig. Men förstår inte varför vi inte kan fortsätta när kl bara är tre?! Sa han.
- Vad jobbar du som?
- Grävmaskinist. Svara han.
- Ja, och jag är ju inte proffs på de. Vill du skada ditt barn genom att ge de mer så är de din sak. Vill du inte vara här så kan du åka hem.
Sen sa hon att vi kunde gå över på BB och vara där för min middag kom dit. Och lämnade rummet. Brast då ut i tårar och tänkte absolut inte stanna där för var så jävla sur och ville verkligen inte vara utan kabbe vid ett sånt här tillfälle. Att man ens kan skicka hem pappan vid ett sånt här tillfälle?! Tänk om dom inte skulle få tag på han när nått av de största i livet skulle ske. Gick över till BB med alla grejer. Kabbe hade ringt efter Josse som skulle komma med våran bil och hämta han. Men jag ville inte va utan han. Sa då till en barnmorska på BB att jag vägra stanna och att jag tänkte åka med dom. Hon avrådde oss och sa att de va bäst att jag stanna. Dom ringde efter gynläkarn och hörde vad han tyckte. Vi skulle få prata med han efter han var klar från ett möte. Så då bestämde vi att vi skulle fara till Storheden och äta. Jag följde fast dom avrådde mig. Påväg ner i entrén så kände jag att värkarna gjorde ondare och kändes lite som jag skulle kissa ner mig hela tiden. Vi for iväg, i kön på Max så kände jag att jag knappt kunde stå stilla pga smärta och kisskänslan var nu ett faktum att vattnet faktiskt sipprade ur mig! 
Får bli slutet på del 1. Men alla fattar nog vad som händer här näst. 
Spännande med del två :-) vilka puckon att han inte fick stanna åde
Sjuka regler dom har! / Nathalie Hansson