Hur kommer de sig att när livet är på botten så känns allt ändå så himla underbart?! Måste nog vara för att jag bara omringar mig med människor som gör mig glad. Att gå från att tända till och få utbrott på 1 sekund till att tänka, det är inte ens värt energin. Är så himla skönt. Men när ens humör blir testat flera gånger per dag så är de nog ganska lätt att ändra tankesätt! Fast vi är långt ifrån det vi vill just nu så kunde jag inte va lyckligare!